År 2012 ringlade jag mitt första bebishuvud. Jag tänkte tillbaka på när min son var nyfödd och låg och sov, på den där känslan av lugn och tillförsikt som sovande barn kan utstråla. Jag utmanade mig själv att försöka förmedla den känslan genom leran.

When I made my really first head sculpture my son was a baby. I spent a lot of time looked and touching him. Some times he could look so wise, some times so old and calm. I tried to take these feelings to my workshop. I worked very slowly, as I had never done before. With the idea that time always exists.