Min VÄX!-process den sommaren kullminerade med bygget av en keramikugn i Stadsparken och den mödosamma bränningen av en skulptur.

Dialogen med besökarna vid ugnsbygget och processen vid bränningen fick mig att förstå i vilken stor omfattning mitt arbete uppskattades av såväl kalmarbor som turister.

Det var en varm sensommarkväll och eldpelaren for rakt upp genom skorstenen. Efter att ha byggt, vakat och eldat i en vecka fick jag äntligen sova en hel natt. Två dygn senare öppnade vi ugnen. Keramikbränningar är alltid läskiga, du kan ha lyckats hela vägen men just i den delen av processen kan allt hända, du kan öppna din keramikugn och det enda som finns kvar är en förstelnat genomsmällt lerklump.